Av författaren till Engelfors-triologin.
Läst och recenserad av Matilda Nordberg
Du hittar boken här.
”Jag är den muntre vandraren i natten, narr åt kung Oberon som småler åt mig...”
De orden. Pucks första monolog i En midsommarnattsdröm och Tamar Lominadzes inträdesprov till Norra Latins teaterlinje. Men vad betyder egentligen Shakespeares över 400 år gamla text som fascinerat och förtrollat människor i generationer och vad vilar där under? Något mörkt och osaligt som bär på något uråldrigt, något oberäkneligt? Livsfarligt? Är de mer än bara ord?
Tamars gamla teaterlärare i Östersund trodde att man kunde uppleva magi och skymta det som ligger bortom verkligheten genom teaterns värld. Det var därför skådespeleri och teater hade rötter i exempelvis den gamla Dionysuskulten eller andra religiösa riter hävdade hon. Tamar fann detta intressant när hon fick höra om det men tänkte inte desto mer på det efteråt. Dock fortsatte hon att grotta ner sig i teaterns fantastiska värld. Och blev kär.
Tamar är nu 15 år och älskar teater. Hon drömmer om att bli skådespelare. Denna dröm får henne att flytta 50 mil hemifrån till Stockholm för att börja på teaterlinjen på Norra Latin. Clea Borglund, barnskådisen som vuxit upp bland teater och skådespeleri och som enligt Tamar haft det för lätt, börjar också på Norra Latin och intar direkt en självklar plats på skolan. Ytterligare en orsak för utstötta Tamar att avundas henne. Men under den perfekta ytan gömmer sig hemligheter som en frånvarande pappa, en manipulerande pojkvän och en tryckande spänningshuvudvärk som aldrig riktigt tycks släppa för Clea.
Egentligen två rätt vanliga tonårsliv på Norra Latin, om det inte vore för viskningarna från väggarna i skolans korridorer som får Tamar att börja intressera sig för en viss Erling Jensen som var elev på skolan för 70 år sedan. Hjälp mig Tamar….
Samtidigt börjar Cleas pojkvän Tim att bete sig alltmer underligt. Han är ofta ute om nätterna och kommer hem och luktar skog, rök och … rått kött. Han har skärsår på händerna och förföljs av en blond ung kvinna. Det är något han döljer, men vad?
Tamar frågar Norra Latin samma sak. Den bär på en hemlighet, den gamla 1800-talsbyggnaden, men vad? Och hur mycket stämmer egentligen av skolans gamla vandringssägen om Erling Jensen, hans makalösa Puck, läraren som fick slag under föreställningen och den röda trämasken?
Bergmark Elfgren har varit en favorit ända sedan Engelforstriologin och hon gör mig inte besviken denna gång heller. Elfgren har sinne för spänning och är fantastisk på att skapa en obehaglig och skrämmande stämning som är svår att inte uppslukas av. Man märker även hur påläst och kunnig hon är kring gamla folksägner, teater och litteratur. I Norra Latin för hon in kända figurer från litteraturens och magins värld i 2000-talet på ett skickligt sätt och lyckas skapa något helt nytt.