2016
Skrivet och läst av Matilda Nordberg
Målgrupp: 11 år och uppåt
Här hittar du boken: Ordbrodösen
Studenten har kommit och varit. Men för Alba Vinter finns inga fantasifulla förväntningar på livet efter eller oro inför framtidens ovisshet. Albas liv har varit utstakat sedan hon föddes. Precis som hennes mammas och hennes mammas mammas liv var utstakat före Albas. Som alla kvinnor i släkten Vinters liv varit sedan århundraden tillbaka. Alba är nämligen, liksom hennes förfäder före henne, ordbrodös. Det hon skriver på ett papper blir någon annans lag. Eller så har hon i alla fall trott att det skulle vara ända fram tills den traditionsenliga ceremonin för blivande ordbrodöser äger rum på hennes artonårsdag. För vad som börjar som en föga spännande formalitet, som alla ordbrodöser före Alba genomgått utan att misslyckas, slutar med en svettig, stressad Alba Vinter som frenetiskt skriver Stopp! Stanna! Rör er inte! på det vita pappret till inget resultat och framför en chockad församling. De äldre fortsätter att röra sig mot Alba på sin stol trots att de läser hennes uppmaningar.
Alba störtar rakt ner i en avgrund av overklighet och känslor av misslyckande. Ingen vet varför Albas kraft inte fungerar. Hon uppfyller alla fem kraven: hon är kvinna, född av en ordbrodös, fyllt arton år, har inte fött barn innan sin artonårsdag och har inga bröder. Eller? Var den sedan länge döda Siri Vinter inte hennes mamma? Är Alba adopterad? Vem är hon egentligen?
Det bestäms att Alba ska flytta till Stockholm och bo hos en avlägsen släkting så att släkten Vinter kan forska vidare i vad de missat. Alba ska tas om hand av Louise som liksom Alba växte upp i tron om att en dag bli ordbrodös, men som senare fick veta att hon var adopterad. Men när Alba anländer till Stockholm märker hon att det är mycket som släkten Vinter inte vet, inte ens om varandra. De hade trott Louise barnlös, men den första person Alba möter i Stockholm är Klara, Louise 16-åriga dotter. Det visar sig även att Louise inte alls är adopterad utan en ordbrodös ut i fingerspetsarna. Under Louises beskydd och vägledning får Alba reda på en del av släktens gömda historia vilken, om sann, är både brutal och olycksbådande. För Alba hade trott att ordbrodöser inte fick söner, men de visar sig felaktigt då Louise själv har en son och misstänker att många andra ordbrodöser före henne även de fick söner. Men vad hände med de pojkarna? Vad innebär egentligen det fjärde villkoret ”hon ska inte ha några bröder”? Det kanske inte är så betydelselöst och oskyldigt som Alba först trodde? Och hur hänger det ihop med Albas möjligen blockerade kraft?
Ordbrodösen är en spänningsroman med magiska inslag som tar sig uttryck i orden. Det är en smått svindlande tanke, det att skriva fram din egen verklighet, bestämma skeendens gång med pennan som ditt enda vapen. Konceptet är så bra att man inte kan låta bli att undra hur ingen tänkt på detta tidigare, något som författaren Anna Arvidsson själv uttryckt förundran över i intervjuer. Historien som skrivs fram har ett lugnt tempo med en nervkittlande underton som växer sig starkare ju längre in i berättelsen man kommer. Det obehagliga med släkten Vinter, som i generationer bott i en gammal bruksort i de djupaste av de värmländska skogarna, förföljer en från bokens början till slut. Deras sektliknande liv och deras mörka hemligheter fängslar en som läsare och jagar stackars Alba genom världen och livet. Välskriven, fyndig och unik! Ordbrodösen är ett måste i sommarens hängmattor och stughäng.