Läst och recenserad av Matilda Nordberg.
Du hittar boken här.
Boken utspelar sig under en ödesmättad dag i New York där 17-åriga Natasha Kingsley och Daniel Jae Ho Bae bor och lever sina liv. Vid dagens början är de två främlingar med liv som skiljer sig mycket från den andres. Natasha som verkligen inte vill hänga med den efterhängsna Daniel. Som har en outgrundlig ångest för just denna dag ligger hennes framtid i migrationsverkets olycksaliga händer. Idag är hennes sista chans att försöka övertala dem om att hon, som bott i New York sedan hon var sex år gammal som papperslös med sin familj, hör hemma här. Att för henne är Jamaica en främmande plats med människor som i så många år hon endast mött i suddiga minnen.
Daniel, den obotliga romantikern och aspirerande poeten, vill å andra sidan inget hellre än att få slippa gå på collageintervju. Slippa ur den stela kostymen som hans mamma köpt och som känns för stor på honom. Slippa klippa sitt långa hår. Slippa sitta och rapa upp inlärda meningar till någon snobbig professor för att försöka komma in på en utbildning som han inte ens vill gå. För Daniel blir känslan mellan honom och Natasha viktigare än allt och det hela slutar med att han övertalar Natasha att göra ett experiment med honom som han läst om. Det är några forskare som påstår att de kan få två slumpvist utvalda personer att bli kära i varandra, helt oberoende personlighet, utseende, yrke etc. Experimentet går ut på att försökspersonerna ställer varandra ett trettiotal frågor som forskarna konstruerat och sedan tittar varandra i ögonen i fyra minuter. Detta, påstår forskarna, är det enda som krävs för att kärlek ska uppstå.
Detta är en klassisk kärlekshistoria i och med bokens berättarteknik – opposites attract. Daniel är en drömmare, naiv och förundrad över livet och kärleken. Natasha tror inte på kärleken hon tror på vetenskap. Hon är realist och kanske en aningens hård. Men den är också en relativt otraditionell kärlekshistoria eftersom det inte är bokens enda fokus. Den handlar om så mycket mer. Man läser om rasism, mellanförskap, Natashas pappas misslyckade skådespelarkarriär, man läser om den djupt deprimerade vakten Irene på migrationsverket, om Natashas advokats hemliga kärleksaffär med sin sekreterare, man får läsa om hur Daniels koreanska föräldrar hamnade i USA och får historien bakom koreanernas monopol på hårprodukter för svarta kvinnor. Boken är helt enkelt en liten samhällsskildring av tvåtusentalets New York, USA.
Det som binder ihop alla sidoberättelser är bokens stora tema ödet. Fjärilseffekten är något som verkar fascinera författaren djupt. Det att ens handlingar, hur små de än är, kan få konsekvenser för andra människor och omedvetet påverka händelseförlopp. Daniel är även han något besatt av tanken på ödet och det är något som diskuteras mycket mellan honom och Natascha. Även en människas val och hur det påverkar ens riktning i livet. Natschas pappa ältar exempelvis det som kunde ha varit och finner det svårt att finna sig i det liv som blev.
Så om än ett tema som berörts förr så är den här boken ändå fantastiskt skriven och väldigt fin att läsa.
Förhoppningsvis tänkvärd men definitivt läsvärd.